serafinaemma

Det är helt sjukt. Jag tror alltid att man är odödlig när man är i min ålder, och när man hör om någon ungdom som har dött är det väl synd och man tycker att det är hemskt, men när någon dör som man i princip känner är det en helt annan sak. Jag kan absolut inte säga att jag känner Alexandra, det är e tjej jag träffat några gånger som hde gått på samma skola som jag och umgicks med samma folk som jag, men det är fortfarande så chokerande.
Vad händer med världen igentligen? Det är så jävla orättvist, hennes liv hade precis börjat.

En liten bit av Alexandras sista blogginlägg

Kan ni någonsin känna att det är en bit som fattas ?
Det är något som inte stämmer & du vet inte riktigt hur eller vad
du ska göra för att göra saken bättre ?

Jag vet att jag inte är den ända där ute i stora vida världen som
har kill problem? eller aa problem & problem .. men det går helt
enkelt inte riktigt som man vill i kärleks livet.

Jag kan ju säga som 4 årig singel att man är rätt trött på att få höra
från sina upptagna vänner " det kommer " ..
Man vet att dom vill väl , men det känns som att dom inte förstår att man
fattar det själv ibland?
Jag menar , jag vet väl att jag inte kommer dö ensam , utan det känns
som att varför kan inte jag få söka lyckan i ett seriöst förhållande ?
Som alla andra lyckas få göra ?



RIP Alexandra stålfors