serafinaemma

Fuck life.
Hur kommer det sig, att den man gillar aldrig känner detsamma, man sitter och väntar och väntar, dag ut och dag in, bara för att få ett litet sms från honom, och när man får det, blir man överlycklig.
Men den man vill bara ska lämna en ifred slutar fan aldrig höra av sig, fyfan vad jobbigt allt ska vara.
Och när man är en bra vän, gör allt för att någon ska må bra, då är man plötsligt en toffel. haha vafan är det?
Jag ger folk chanser, för hur ska dom annars visa att dom är värda en chans?
Okej jag kanske ger dom för många chanser, men jag vet därför också exakt vart mina vänner står, vilka som är äkta och inte.
Och för de äkta vänner jag har, är jag såååååå tacksa över. ni är bäst!



Du var mitt allt, det jag levde för, anledningen till att jag gick upp på morgonen. Jag älskade dig så sjukt jävla mycket, hur kunde du inte förstå det? Hade du bett mig ta mitt liv hade jag gjort det för din skull, för vad var mitt liv värt när du ändå inte ville ha det? Så många nätter som jag gråtit mig till sömns, supit mig redlös full för att glömma eller sovit bort flera dagar pga att jag inte orkat gå upp eftersom jag inte velat leva när du inte funnits breve mig. Hur kunde jag vara så blåögd, så otroligt jävla naiv?
Det var inte länge sen jag fick upp ögonen för hur du igentligen var, det var som om jag varit blind och fick syn för första gången. Allt du gjort mot mig, det tog till slut ett stopp.
Och visst är jag glad att jag äntligen kommit över dig, men samtidigt är jag helt jävla tom.
Alla dessa starka känslor jag haft, de har bara försvunnit. Du var mitt liv, vad lever jag för nu?
Jag är helt jävla tom. Hatar inte dig, älskar dig inte heller. allt är bara bortblåst.
Vad ska jag göra med allt nu när jag inte har dig längre...