Ensamhället



Åh jag vet at du är trött på den där ständiga känslan,
av att sitta fast, att känna sig fängslad
Man bor mitt i staden men har aldrig vart så ensam
Dagen blir natt o längtan blir ängslan
Men det känns som man har fastnat i ett gränsland,
där allting står still förutom klockorna som klämtar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0